Sluttande och töntigt

Kan alla applådera för vi har nu vårt eget MÅNLANDSKAP! (Oroa er icke ty det ska växas gräs där bak, fixas trevligt staket, det ska blommas till och piffas men ändå alltså huuuu så praktiskt å bra, en egen parkering och inte en sluttande, svängd tönt-bit)



Jag avslutar med en bild på bekymrade Git. Ungen som aldrig vill sova och som till slut rasar ihop på sig själv. Må du hålla dig frisk ty vi måste jobba rejält nu det sista, annars kan vi humöret mista. 
Vecka 20-22 (innan betygssättning), var snälla mot oss. Sfänx! 

Hatkärleksdagar

Lugnt och skönt, som vanligt på måndagar. Jag har en sorts hatkärlek till det här med ledighet….


Idag har vi det lilla problemet att vi typ inte kan komma ut ur huset. Asfaltgöbbarna har precis lagt asfalt utanför källaringången och det finns ingen trappa vid hallen, snickaren hållet på just där nu…men det är tur barnen har mycket fantasi, de har redan hunnit baka, bada, bygga koja, dansa och göra mamma svettig. 
Bygget då? Ni står ju i kö för att veta. Jo, vi bestämde att lägga inte så sexig asfalt på nya parkeringsplatsen. Inte så sexigt är inte lika dyrt och allt annat vi gör är just snuskigt dyrt. Vi kan ju lägga sten om 10 år istället när vi har typ 3 tonåringar och pengarna rinner ur plånkan. (Ny stengång blir det dock, typ nästa år när vi orkar ta tag i det)


Nu – SOCKERKAKA! 

IQ-nivån här hemma

Saker vi gjort sedan sist:

1. På Eriks initiativ ”Vi lägger Git lite tidigare och äter galen middagen på golvet med de stora!” Lite frisläppt och galet eftersom kidsen byggt stor koja i vardagsrummet….


Säga vad man vill om den mannen men när jag har sagt vad jag vill kan jag konstatera att han är smart men inte tillräckligt smart för att i förväg kunna räkna ut att 100% av barnen skulle placera större andelen procent mat annorstädes än oralt. Golvet, som var jättehungrig, fick sig ett riktigt skrovmål. Erik, som var jättehungrig, fick sig ett riktigt argutbrott. Jag, som hade räknat ut scenariot i förväg, njöt av både mat och föreställningen (för er som inte känner oss privat så kan jag avslöja att Erik är superanti mot kladd)

2. Vi har glott vidare på husutbygget. Till veckan blir det lite vägg…


3. Git har arrangerat om i inredningen.


Och fått ny säng och junis har arrangerat med gosedjur i vart hörn. The spjälsäng is gone och om en kvart har hon flyttat hemifrån.

Nu har Erik bestämt Skam och Narcos, själv försökte jag locka med Agendas partiledardebatt men säga vad man vill om den mannen men han är smart men inte tillräckligt smart för att lägga till CHIPS i den ekvationen, det är så vi kompletterar varann. 

Familjeframgångar

Det finns ett alldeles särskilt ord för att beskriva känslan när man vaknar upp på morgonen och är förkyld, nämligen rövhög. Huvudet är tjockt och bihålorna dunkar lite lätt, snoret man inte orkat sanera under natten, vill flöda ut i stora simbassänger vilket innebär minst en regnskog i hushållspapper.

Men nu tänker vi inte på det roliga, nu ska jag berätta om den här familjens stora framgångar med start förra helgen. Eftersom vi är ickesocialister valde vi att flyga drake på 1 maj.


Eftersom Git inte heller valde en röd fana fick hon sitta i en klassisk gunga och se väldigt liten ut.


Där står Ian i en klassisk snedbenspose. Han står så för att få det stabilt. 


Vi ritade cheezy hjärtan i sanden, höll varandra i handen, gick på café, hade det väldigt mysigt och var en familj. Sedan åkte vi på grillparty till godaste vännerna och ingen demonstration hade känts lika fin.

Åsså DET HÄR VA! Såååå kuuul. Och lite svettigt. Alltså när vi köpte vårt hus visste vi naasing about houses. Vi lyckades köpa ett hus med riktigt bra läge men såhär i efterhand var det väldigt mycket med upplägget på huset som vi behövde fixa. Och se DÄR, nu har vi inte en sluttande garagenedfart längre, vi har en vettig plan yta. Lättare att skotta, lättare med bilen, ”större” trädgårdsyta, Det är helt okej om ni fäller en tår av lycka. 


Igår gjorde grävaren klart så nu väntar nästa etapp med vår egen insats samt snickarens. Å den sistnämnda verkar vara riktigt bra! 


Grunden är murad och putsad. Nästa vecka blir det golvreglar, kanske till och med någon väggregel. 

Jag börjar nästan grina när jag tänker på att vi orkar oss igenom hela det här schabrakprojektet nu när vi är som tröttast. Vi gör det ju för den där fantastiska skitfamiljen vi uppenbarligen är. Nästa år ska vi vila, lite mer än ingenting alls. 

Jag levererar 

Det är fredag och därför dags för fredagshumör och just idag är jag generös och  bjur på två fredagsaktiga tips.
Nummer ett: beställ dyr och god lakrits på nätet. Vi fick bla smaka sjukt god rålakrits i påskas när vi hälsade på familjen, sedan dess är jag hooked och numera utrustad med det här:


Känn dig fri att zooma in och apa efter denna beställning. Det kryllar ju av lakritsbutiker på nätet så det är ba’ å prisjämföra och klicka hem. Den vinröda, italienska asken där består av små naggande goda rålakritspastiller. Så. Sjukt. Goda.  Den svarta asken som det står Sweet på kommer från Johan Bülow och här himlen i lakritsvariant, en liten småseg sötlakritskola med dregeleffekt. 

(Övriga askar kan jag inte gå i god för, jag ska testa och se) Perfekt som en något litet gött efter maten eller på kvällen. Eller helst både och. 

Mitt andra tips är att njuta av programledaren Malin Olssons entusiasmerande ansiktsuttryck under ”Vem bor här?” Lägg märke till minen efter hon ställt sin fråga. Hennes förväntan är så brutal. Som jag när jag tar mig en Johan Bülow en fredagskväll, cirka.

Här i stillbild att njuta av:


Dåså, då var alla nöjda med min leverans, då kan vi slappna av och njuta av helgen. Önskar er en trevlig sån’.

Visualisering du mår bra av

Jag tänkte fortsätta visualisera vårt projekt. Nedan ser ni tydligt den drastiska förändringen sedan sist.


Där har vi tex en drastisk grop. 


Här har vi en annan drastisk, lite mera plan  yta.
På tisdag kommer L-stöd, sedan fylls garagenedfarten med vettiga schaktmassor och toppas med grus inför asfalteringen. På tisdag kommer troligtvis* snickaren, det är då det blir lite roligare. Men jag tror vi har fått tag på vettiga hantverkare nu. Tror jag. 
Varsågod för visualisering av grävningen, jag vet att ni mår bra av att se att andra har det värre än en själv. 

*hantverkare kommer alltid ”troligtvis”, om de inte råkat dubbelboka sig. Hantverkares sannolikhet att dubbelboka sig, och därmed komma för sent/inte komma alls, är brutalt mycket högre än för gemene annan yrkeskategori. Exakt vad som ligger bakom denna tragedi är forskarna oene om men att det rör sig om ett misstänkt penisprivilegie. 

Vi som är värda ett stekt ägg

Jag delar ut ett gäng JA TACK till DNs rubriker.


Ja tack, Wallström, berätta för jag förstår inte. Även om FN är ett samtalsforum där alla ska få komma till tals så ska detta jämställdhetsforum föra kvinnors rättigheter framåt. Inte Saudi-style, då blir det liksom motsatsen. 


Ja tack. Helst inte AKB, lite hellre Lööf. 


Ja tack till fällande dom i Facebook-målet. Men nej tack till fånigt låga straff. Det är en skam för vårt land. På tal om kvinnors rättigheter.

Nu blundar vi och äter ett stekt ägg, det är vi värda.

Tusentals läsarmail och skyll på Abisko

Vi behöver prata om det sjuka med att vi fortfarande har vinterväder såhär i slutet av april. Svinkylan från Abisko har slagit sina armar om hela landet.  Plus regnet som sinkar vårt gräv lite grann. 

Efter den här bilden förväntar jag mig minst sjuhundra läsarmail med rubriken ”tack för trädgårdsinspo!”

Oxh efter den här får jag förmodligen in nio tusen mail till. 

Jag hade förresten 20% träningsvärk i benen efter rejset igår. Schysst tänkte jag också gick på snabbprommis ca 20 min på eftermiddagen. Nu kan jag inte röra på benen, de har dött av smärtornas smärta. 

På grund av Abiskos väderlek fick vi vara inne idag. På grund av Abisko fick de bygga koja idag. 


På grund av Abisko fick jag fika tre gånger idag.

Mitt mindfulla går bra. Jag tänker på min inställning, på att fokusera på här och nu. Just nu tänker jag på mina ben som har dött men jag värderar det inte, de har bara dött. 

Mindfullnessigt

Vaschogoda, kika på denna skärmdump från min telefon:


Där ser ni några av apparna jag har. Några kanske blir förvånade av någon särskild men mest borde ni sätta chipsen i halsen av att det finns en RUNKEEPER-app där. Alltså än så länge är den där som dekoration. Det är nämligen så att jag ska försöka ta ett krafttag för att må lite bättre psykiskt. 
Vad jag hittills gjort med start igår:
1. Köpt dyra springskor. Motiverat det med att jag inte har tränat sedan 2011.
2. Försökt vara mindfullnessig. Inte tänka fjörti steg i förväg som jag alltid gör. Inte värdera.Minska på stressen. Försöka vara nu och inte ”om ett halvår när saker och ting lugnat ned sig”.
3. Köpt träningskläder. Motiverat det med att jag inte har tränat sedan 2011.
4. Använt nummer 1+3 tillsammans med Junis på spring/ promenad 6 kilometer plus utegym en kvart. 


Zoomar ni in ser ni kanske gräs/skogsbranden vi gick förbi nedanför vårt område. Sjukt spännande. 



Resultat av nummer 4? Bra. Jag är nästan hög. Det har jag lagt märke till att jag blir då och då, och jag ska försöka lära mig hantera de här höga växlarna. Liksom njuta av att det var skönt att röra på mig men också inse att det kommer andra dagar vilket inte måste betyda att vägen har tagit slut, den har bara svängt och raksträckan dyker upp igen. Det är tvära kast just nu (välmående under jobbveckorna och tyngsta ångesten under helgerna) och jag måste agera klok själslig Riksbank för att justera min inre repiga ränta. 
Så. Har jag fortfarande nån på tråden efter redogörelsen för mitt mående är det vackert. Hoppas ni har det mer stabilt, att ni har raksträcka just nu. 

Sushi-plåster mot ångest 

Idag är jag alldeles låg. Smart som jag är vet jag att det lägsta låga av ångest går över om jag fortsätter leva. Ikväll med sushi och Erik vid min sida.

Innan dass sushi bjuder jag på Ians ”Mamma, du vill ju ta kort på mig så gör det nu, varsågod !”


Tack mitt barn. Mitt benbrutna barn som vi forfarande får bära på. Han går med hjälp av stöd nu i alla fall. Mycket stöd men ändå.
Avslutningsvis kan ni få njuta ännu lite mer av framgångarna i vår bruna trädgård. Om jag ser fram emot nästa trädgårdsår när allt är förlåtet? 

Typ färdigdränerat. Vi har ju ingen trapp uta får gå via garaget nu. Och trapporna ned dit är snart borta eftersom garageinfart ska läggas igen, så.vi ska få lastpallar för att kunna ta oss in de kommande veckorna.


Å hjälp. Äntligen kom några vändor lastbil idag och fraktade bort jordmassor. Dock är det stora mängder kvar. Den bruna, spännande fortsättningen sker i morgon men sedan tar vi påsk.
Nu då. Krypande ångest och sushi som plåster upp på.