Sushi-plåster mot ångest 

Idag är jag alldeles låg. Smart som jag är vet jag att det lägsta låga av ångest går över om jag fortsätter leva. Ikväll med sushi och Erik vid min sida.

Innan dass sushi bjuder jag på Ians ”Mamma, du vill ju ta kort på mig så gör det nu, varsågod !”


Tack mitt barn. Mitt benbrutna barn som vi forfarande får bära på. Han går med hjälp av stöd nu i alla fall. Mycket stöd men ändå.
Avslutningsvis kan ni få njuta ännu lite mer av framgångarna i vår bruna trädgård. Om jag ser fram emot nästa trädgårdsår när allt är förlåtet? 

Typ färdigdränerat. Vi har ju ingen trapp uta får gå via garaget nu. Och trapporna ned dit är snart borta eftersom garageinfart ska läggas igen, så.vi ska få lastpallar för att kunna ta oss in de kommande veckorna.


Å hjälp. Äntligen kom några vändor lastbil idag och fraktade bort jordmassor. Dock är det stora mängder kvar. Den bruna, spännande fortsättningen sker i morgon men sedan tar vi påsk.
Nu då. Krypande ångest och sushi som plåster upp på. 

Tre barn och en massaker

Blundar och …”Vi bor så fint vi bor så fint vi bor så fint vi bor så fint vi bor så fint.” Dessutom är det tydligen högtryck hos alla lastbilar så grävis har svårt att bli av med all skräpjord vi gräver bort. Vi bor så fint vi bor så fint….och det kommer bli särskilt bra när det är klart. I maj kommer snickaren. 

Kassa bilder och allt ser ut som en massaker men ”vi” dränerar baksidan, lägger grund för en utbyggnad, gräver bort en ”platå”, justerar nivåer, lägger igen en garageinfart…


Och allt på grund av GIT. Jomen det är så. Med två barn fick vi plats och det mesta var iordning. När hon kom = måste bygga ut = måste ändra hela trädgårdsupplägget = hoppas hon blir välbetald och kan betala tillbaks. 

Annars påsklovar på. Springer på ögonkontroller för kidsen som haft lite glasögonvarning (men som båda klarade sig med bedömningarna ”perfekt syn” och ”kanske glasögon om några år”), umgås med lite familj, fortsätter ta beslut om bygget, tränar med Ian som inte vill gå, lagar mat, fixar mellis, tömmer diskmaskiner osv. 

Om några år kanske vi åker på en viloaktig resa istället, om några år är uppenbarligen inte nu.

Få igång hjärtat hos vargarna

Vi gjorde utflykt idag, vi gjorde må bra mitt i all vemod som ligger där. Fina vänner och Nordens Ark. Vackert väder och glada kids.
Vi är dåliga på att umgås med vänner nu för tiden. Orken och…tiden sinar. Men vissa är sådär att det får vara vardag och ändå blir det fint ihop. Den där familjen H alltså.


Bra att veta.


Git är inne i en älska djur-fas och kör ett och samma glada djur-läte oavsett vilket djur hon får syn på. Glädje! 
I morgon ska vi försöka rädda några växter undan grävmaskinens obarmhärtiga framfart i trädgården. Pioner och så ni vet. Önska oss lycka till.

Kram till er! 

Älskade Sverige

Känslan Sverige vaknar upp till idag, sorgen, förtvivlan och att inget någonsin blir sig likt igen. Otryggheten och rädslan men samtidigt visar svensken hur Ljuset lyser i mörkret och att mörkret (absolut) inte har inte övervunnit det (Joh 1:5) Jag litar på det löftet och hoppet. 

Förtvivlan blandat med hopp. Tårar av sorg blandat med tacksamhetens översvämmande tårar. 
Idag umgås vi med vänner och kramas lite extra. 

Fru Frisk to be

Nu vettni, har det vänt för mig. Fortfarande svag som en otränad gammelmoster men jag kunde äta en bebisportion ris och kokt kyckling idag. Va’ e’ de’ för mat kan du ju undra men googla hörru så märker du att det är mycket skonsam kost i kombination med blåbärssoppa. 

Jag orkade till och med gå ut en halvtimme och då hade visst våren hänt under tiden vi varit i dvala. Gits status verkar också bättre. Hon har inte spytt på 12 timmar och åt med aptit till middag. 


Nuru våren – nu ska resten av dig vara superfrisk och vi ska se till att Ian lär sig att gå snart. Ganska snart.
Kram från Fru Frisk (snart) 

Nu måste alla måla om

Jag tror det blir nästa års kulörtrend på väggarna, min nuvarande hudfärg. Den pendlar lite mellan död och jättedöd i tonen. Den döda touchen kommer bli jättefint till den midnattsblå sammetssofan du köpte förra gången alla hetsmålade väggarna i Beckers R2738182737281838281 som är en ungefär lika midnattsblå ton.
Här är alltså den nya trendfärgen…i gråskala med tillhörande desperat uttryck.


Här i sin autentiska färg med tillhörande släckt livsgnista. Jag är sååå urlakad av denna märkliga sjuka.

Mest av allt saknar jag barnen i det här tillståndet. Jag förstår nu hur ofta jag kramar och gosar med dem eftersom jag hållit mig på replängds avstånd i 4 dygn. Hela min själ värker efter att få attackpussa, kittla och gosa. Det är bara Git jag kunnat vara nära men då har jag varit så matt att jag inte förmått.

Den här helgen skulle vi ha 1) grävt upp halva trädgården för att rädda grejer innan grävmaskinen kommer till veckan 2) grävt bort massor av stenläggning.
Vad vi har hunnit av ovanstående 1) noll procent 2) Några procent, tack vare att brorsan kom förbi och gjorde ett hästjobb.
Kulörtrender ja. Om det är någon som redan nu vill vara ute i god tid och knäcka alla instagram-inredare så är färgkoden till dödenkulören i serien ”Have mercy” följande: 666. Lätt att komma ihåg och känns bekant på nå vis. Kanske nåt gammalt telefonnummer eller så som gör sig påmint. 

Jag väljer skitröv

Det här är inte heller ett inlägg om magsjukan från hell. Som har hållit på i fyra dagar och inte verkar nå bättre…jag kravlade mig upp från lekrummet där jag sovit flera nätter/dagar för att Erik skulle kunna åka iväg på några viktiga ärenden…fem minuter efter att han åkt spydde Git ner halva vardagsrummet. 


Jag är ett vrak som knappt kan röra mig och hon är hur pigg som helst mellan varven. Det är helt omöjligt att isolera resten av familjen från den här smittan så som hon far omkring. Gaaaaah. Vi tvättar, svabbar, torkar…

Värsta magsjukan jag varit med om, störd i hela huvudet och känns hopplöst. Stressar ihjäl mig också att det förmodligen måste bli vab även denna veckan. Ian kommer väl aldrig lära sig gå igen eftersom ingen kan träna med honom och Junis torkar väl fast av tristess. 


Kolla matbordet, fullt av alla blommor eftersom ingen kan stoppa Git från att gräva i blomjorden och kasta överallt. Sa jag att hon fått tillbaks sin ögoninfektion? Trots att vi har tvättat ALLT?

Kan någon ge mig 4,9 miljoner kronor skulle jag känna mig kompenserad för det här, och då har jag ändå varit snål mot mig själv. Varenda svordom i världen skulle behöva yttras och jag väljer SKITRÖV för att ni ska förstå allvaret.

Lush magsjukelife

Det finns inget tråkigare blogginlägg jag kan tänka mig än att någon beskriver sin magsjuka. Så jag skriver inget sånt inlägg men jag kan nämna små detaljer som 24timmarskräkning, svimning, frossa och total utslagenhet.


Git och jag föll som furor, rör jag mig en meter blir jag helt yr. Lush life. Men bara så att alla är överens nu så var alltså det här inte ett magsjukeinlägg utan kan kategoriseras som ”livsstil”. Bra.

Godisätarstil

Men dåså, barnen är lagda och det här händer: 


Andas ut. Äta upp. Erik har dessutom lyckats pricka in flera goda sorter den här gången. Jag tror han fjäskar och vill ha en till köpfri månad. Hahahaha. Kul. 
 Nu tänker jag kolla pensionärsprogrammet När livet vänder på SVT2. Peter Hållmitthjärta-Hallström intervjuas och jag hoppas det är intressant. Plus att vi är typ ingift släkt med honom (iofs är vi släkt med hela frikyrkoSverige) vilket indirekt gör att jag kanske inte somnar innan godispåsen är uppäten. 
Glufs glufs glufs.
Ps. Jag överdrev kraftigt. Min godisätarstil är att jag vanligtvis stoppa efter 20 rejäla bitar pga illamående. Jag tror egentligen fysikens gränser är min hälsoräddning, rent mentalt vill jag åka och köpa 5 hekto till.  Ds. 

Urvriden men buren

Det är såå tufft att ha ett jobb som ingen annan kan hämta in åt dig ifall du måste vara borta. Lärarskapet är ju sånt. En massa, massa vab innebär att hamna en massa, massa efter. Alla fina elever jag har som behöver hämta ikapp och hämta upp och redovisa. Bedömningshögen som vuxit sig nån kilometer längre i sin riktning mot Jupiter. Hela jag är urvriden.


Så här står jag och sover. Eller åtminstone önskar att jag fick sova en kvart efter jobbet, men det finns ju inte på kartan med en tröttsjuk Erik som vabbat idag och tre barn som riktigt kastade sig över mig med alla sina behov. 

Men imorgon ska vi åka till tippen och tanken på det gör mig så löjligt tillfreds ändå. Vilken lyx att få tömma, rensa och röja upp lite. Det är bättre än spa. Plus att Eriks päron swishade och bjuckar på hämtmat ikväll. Och återigen stego änglakören ned i vårt hem. Det är en sån lugn feeling jag har,  mitt i all urvridenhet, mitt i all total tröttma och allt vi kämpar med just nu så känner jag att vi är burna ovanifrån. Det är så mycket som tyder på det. Tack och lov.

Nu tar vi helg. Jag hoppas du får en alldeles fin sådan!