Ser ni? Där nere till vänster i bild. I fönstersmygen. Där står en toalettrulle, en sådan där tom typ som många i mänskligheten hade slängt i soptunnan som står precis nedanför på golvet. Inte min Erik. Han tänker att det faktiskt är tre centimeter papper kvar och att han alldeles strax ska slänga rullen. Alldeles strax dyker aldrig upp. Däremot händer det att jag dyker upp för att hyperventilera lite. Då och då behöver jag hyperventilera samtidigt som jag har PMS. Det kan vara en av de sämre dagarna för en toalettrulle att befinna sig i fönstret. Det kan också vara en illa vald dag av Erik att rucka på tandpetaren som håller uppe berget.
Behöver jag lägga ut om vad jag kan häva ur mig då? Okej, ni vill att jag blottar mig lite. Jo, det händer att jag ifrågasätter hans intelligens på ett mindre charmigt vis. Det kan vara så att jag pikar om hans ålder i kombination med ansvar. Är det riktigt illa på hormonfronten kan han behöva be om förlåtelse. För en toarulle, tänker ni. Å nej då, flerafleraflera toarullar vid olika tillfällen och jag kan minnas datum och klockslag för då jag hittade dem. På helt fel plats.
Tro nu inte att det är så enkelt att jag är bitch och han bär gloria. Tittar ni i vårt kylskåp, i vårt badrumsskåp eller på badkarskanten finns en drös med flaskor som inte riiiiktigt fått korkarna påskruvade. Det känns inte så nödvändigt och det finns en drös andra viktigare grejer att spendera tid på, tycker jag. Ibland kanske jag inte riktigt tajtar till skruvkorken på en liggande 2liters josförpacknig. Ibland kanske han får ett utbrott ( inte lika verbalt men minst lika högljutt) som visar sig i en utryckning värd SOS alarm. ”Ååååååååå, neeeeeeeej, Mickaaaan. Du måste skruva på korken!! Undan barn, GÅ UUUNDAN. BACKA, BACKA, BACKA SA JAG. Det läcker ju jos! Två milliliter!! MICKAAAN!!” Anledningen till att han måste ropa till barnen är ju för att de tolkar hans reaktion som att någon håller på att brinna inne/huset har bombats och rusar till platsen i ren fascination.
Vardagsgnabbet. Smågrejer. Petitesser. Enerverande och frustrerande. Och ändå finns inte en enda typ som går upp emot honom.
Sån igenkänningsfaktor. Här har vi en femcentimeters tandkräm ståendes i hallen, mannen fick den hos tandläkaren förra veckan och hittade väl den i jackfickan en morgon. Jag tänkte försöka experimentera o se hur länge den kommer bli kvar på hyllan i hallen… Fast tyvärr kommer nog jag freaka loss först o slänga den dit pepparn växer innan han ens ser den igen… 😂
GillaGillad av 1 person
Haha! Blir tokig på sånt.😱☺️ och själv är jag uppenbarligen inte jättemycket bättre.
GillaGilla
Inte jag heller, men försöker ändå hitta bra argument varför jag får tycka illa om hans små lämningar när jag samtidigt också bidrar med små lämningar… Fast jag är ju inte stolt över mina lämningar så kanske kan komma undan på så vis..
GillaGillad av 1 person
HAHAHA! Ja, jag tycker ändå det är viktigt att påpeka att mina lämningar inte alls är lika hemska som hans. Toarullar i fönstret liksom….😱😱😱
GillaGilla
Älskar dig! Och känner mig lättad över att inte vara ensam….
GillaGillad av 1 person
😘😘😘😉☺️😙😙😙 vi är garanterat många i klubben.
GillaGilla