Leif GW och ett påtänt lejon

Det är morgon, tydligen, för vi hör hans röst. Det är som att släppa på en fördämning, som om nattens tystnad gett honom alibi för att släppa fram ordfloden inte ens Noas ark skulle palla. 

Jagskasittapåminfavoritplatsochingenannanfårtadenmenblablablabla..blablablaminstoragrävskopakangrävaenstorstenmenblablabla. 

När ordfloden pågått några sekunder som känns som minuter kommer kroppen farandes. Den starksnabba, lilla. Muskler och energi i varenda rörelse. Till och med pussarna är det kraft i. Blicken, grågrönt spräckliga som visar minsta skiftning i humöret.

För det där humöret. Blanda Leif GW med ett påtänt vanvettslejon. (Glöm tanken att du ofta pussar och stryker den blandningen över ryggen) Sur, gubbgrinig, ilskan. Allt blir en strid. Stolen står fel, han skulle spola, det är en äcklig macka, mer salt på ägget och det krävs en timmes vrålgråt för att komma över sorgen över att Junis fick välja film. Orättvistottvistorättvist. Det är orättvist. Så orättvist. 

Och så kommer den där stunden då babblet blir ”Ja älska mamma och Junis ä min bästa vän. Hon får sitta på min favoritplats.” En minuts frid. Andas. Njuta. Älska livet. Barn är meningen, de är frågan och de är svaret, carpa på ett och två….

Det är då det slår över hos henne istället, hon vill byta film och vill inte sova sedan och varför har Ian tagit hennes ritblock?! Hon vill äta grönt äpple. Nu. Varförköpernialdriggrönaäpplen?!! Jag slänger in lite pms i smeten och när vi agerat klart behöver Erik livskrisa lite över att han inte sålt bilen än och där, där nere på golvet ligger Git. Hon skrattar för Ians energikropp behövde hoppa. Då skrattar vi ihop, hela familjen. En minuts frid. Andas. Njuta. Älska livet. Barn är meningen, de är frågan de är svaret…

Egentligen är det ett under, att en familj överhuvudtaget kan leva ihop. Brokiga, tokiga, utvecklingsfasiga, tröttiga. Det är just de där stunderna, när det stämmer och man kan hoppa ur sin föräldrakropp och segla lite ovanför och inse storheten. Det är wowkänslor.

Nu ska jag gå och stryka GW över ryggen. Du utvecklingsfasiga, skitjobbiga och underbara son of mine. 

  

Bilden är tagen efter en timmes utbrott över en glass. Eller handlade det om en favoritplats? Eller så handlade det om ett ägg, en mössa, en leksak eller….