Ian den djuuuuupa

Saker Erik frågade mig när jag kom hem efter jobbet idag:
Har det hänt något särskilt kul idag då? Vad sa kollegorna? Har du läst något intressant? Diskuterat något? Fått något sms? Vad sa de vuxna? 

Antal gånger Erik ställde dessa frågor till mig när jag kom hem efter jobbet:
Fyrtio. Ärdetverkligensäkert? Intenågotalls? Snällaberättanåtdå. Vadsomhelst.
Hur mycket synd jag tyckte om honom när han berättade vad han hade gjort när han hade egentid när Git sov?
Nåt såpass.
Vad han gjorde på sin egentid när Git sov middag? 
Använde sina nya tandstickor och rensade mellan gaddarna.
Erik, den föräldralediga. Ingen av oss gillar ju det där. Understimulansen, bristen på tempo, tristessen, torkabytatrösta, hushållssysslor, hämta, lämna, avstyra bråk, vara överpedagogisk…. I slutet av december börjar Git på föris. Känns ju både och såklart. Vår lilla ärta.

Förresten konstaterar vi dagligen hur olika kidsen kan vara. Junis den djupa, känslomässiga, funderande, teatraliska, blyga….och Ian precis det där fast ungefär tvärtom. Jag passade på att lyckosucka lite när vi låg på golvet och gjorde akrobatiska trick och samtidigt frågade jag Ian  Å min Ian, vart har du ditt själsliga djup nånstans? Han (iklädd sin favorit-tshirt med Minionerna på) tittar på mig, flinar och säger Jag har inget sånt. Jag har Stuart som är en Minion. 

Ian, skärmdumpad från foto föris skickat. Doing the fågelmatning. Jorå, klart kiddot har ett djup han med, just nu i livet utvecklar han bara andra sidor hos sig själv som tex konstruktioner och volter.
Nu – Stranger things!

Nöjd och snygg med mera.

Dagens tips:

– mitt första tips: Ha gärna en gullig bebis hemma. Hon lägger sig såhär ibland, chillar, kikar, flinar lite. På håll ser hon lite smådöd ut men alla böcker i familjen, som lever under en meters höjd, är överens om att hon i högsta grad är vid liv och kickin’ eftersom de själva fått sätta livet till. Inte ens Stieg Larsson har hon skonat. 

– Dagens tips två: slå alltid två flugor i en rejäl smäll. Äääntlgen lyckades jag ta mig till favoritfrisören för en klippning. Han råkar befinna sig i Göteborg så det är lite omständigt men jag blir alltid så nöjd. Och snygg. Nöjd och snygg är två flugor i en smäll och lägger man till att jag köpte praliner på Kanolds får man med en tredje fluga. Som ta tre betala för två på rean. 

Se här vilket strålande väder stan bjöd på. Fågelsång och klar himmel osv.

– Ett tredje tips är Stranger things. Vi har kommit två program in i serien och det bådar gott. Fast ont. Och läskigt. 

– Tipz füra blir Brandon Rogers på youtube. Särskilt filmerna där morsan är med. Igenkänning jovars och väldigt. Klippet A day in the park är en favorit. 

– Tips fäm. Följ instagrammers som bakar mycket. För det är gott. Och bra. 

– Tips nommer sex, gå och lägg dig nu eller baka tårtan ovan. 
Go’ natt! 

Själafjäsk

Vad vi gör för att fylla vardagen med en djupare mening – äter. Vissa unnar sig en timme spinning, andra lite nätshopping eller ett glossigt magasin att bläddra i, men här är det förtäring som gäller. Vi pratar inget missbruk utan ren och skär motivationsmuta. Fjäsk för själen är underskattat och vem vet, utan den där chokladbiten (bitARNA), den där osten (arna)  eller chipshögen (big ass one) hade jag kunnat sitta inspärrad på sluten anstalt. Smaker ger mig sån brutal njutning helt enkelt. Det ger tillfredsställelse, det sätter färg på vardagen och det fyller på i tomma lagerlokaler i hjärnan. Tanken på en god ost med kallskuret till kan få mig att rodna av lycka när jag står i snöslask med nedkissad unge och borttappad husnyckel, på’t ungefär. Belöning, paus, tystnad, landa – ÄTA.
 

Me ibland blire inge bra. Ibland uteblir panflöjtsänglar och violinstråkar. Ibland blir misären vikarie för sjukskriven lycka. Just idag blev det fail orsakat av snålhet.
1. Då och då går vi på affärens erbjudande och råkar hamna bland lågvattenmärken. Just idag var det billighetsvaran ICAs egna ostkaka. Frödinge gråter högafflar av sorg pga grov kvalitetsskillnad. Dålig ostkaka får ögonen att tåras utifrån.
2. Erik ringer och frågar om vi har hallonsylt hemma till ostkagen. Jovisst, svarar jag efter en okulärbesiktning av kylskåpsinnehållet. När kakan väl var uppvärmd och syltbörken öppnas möts vi av mögelsyn. Mögelsyn när själen ska lindas in i ljusrosa bomullsvadd. Livets orättvisor sköljer över oss likt iskalla oceaner.
3. Hallonsylt fick bytas mot jordgubbssylt, vilken bedrövelse. Hallonens lite småsyrliga behövs för att möta upp den mastiga grädden och mandeln. En smakkombo utan ingånget äktenskap och axlarna hamnar i knäskålshöjd.

Se så mycket grädde han fick dränka skiten i, se så hans ångest flödar i svallvågor. Vi får ta revansch imorgon på matmuteområdet. Det är omöjligt att sjunka lägre än idag. Länge leve själafjäsk.

Glo-analys

En grej jag vansinnigtmycket gillar är att analysera människor efter utseende och beteende. Att liksom dels dra slutsatser som är lite logiska och dels fantisera ihop något om personernas liv. Bäst är när man är i en lite större stad och bara kan sitta en stund och glo på folk. Vad jag tar in i min analys:

– Klädstil. Ojess. I sociologen Pierre Bourdieus teorier ingår tanken om ett kulturellt kapital, alltså att vår klasstillhörighet inte bara utgörs av våra ekonomiska tillgångar utan även hur vi förhåller oss till kulturen. Tex  passar det sig inte riktigt att älska dansband och handla på Ullared om man är överklass och det är sällan en arbetare pratar Bethovens symfonier på lunchrasten. Sammalika gäller såklart kläder. Det skvallrar om din ekonomiska och sociala status, om din syn på miljö och kanske lite politik…! 

Ett exempel stulet från Google. Förmodligen röstar de inte på Kristdemokraterna, förmodligen är de för någon form av fritt samhälle, förmodligen sitter de inte i Vattensfalls bolagsstyrelse. 

2. Gångstil. Jag älskar gångstilar. Har personen en kraftig armpendel? Lutar kroppen liten snett? Hjulbent? Sengångare? 

Det går att läsa av sååå mycket i en gångstil. Det säger jag och är helt vetenskaplig. Föreställ dig en lätt överviktig man i 68årsålden som går i sengångartakt. Han är lätt kutryggig och har nära på noll pendling på armarna. Han heter förmodligen Göran och är frånskild. Han har jobbat på kontor sedan han var 21 år och älskar stekt lök. Han går långsamt för att han tänker långsamt. Han pendlar inte med armarna för han vet inte om han vill komma fram i livet något mer, helst vill han lösa soduko och träffa ett nytt fruntimmer som kan steka lök åt honom. Han har förhöjt kolesterol och har känningar i hjärtat var och varannan dag. Dör han kommer fem personer komma på hans begravning och ingen vet vilken psalm han vill ha spelad me besparingarna på 453 tusen kommer de dela girigt mellan sig. Tror de för ingen är bröstarvinge så han har testamenterat bort skiten till stans korpfotbollslag. 

3. Blicken. Förvirrad, vass, påväg, försenad, ledsen, arg, förälskad, förlorad. Ögonen säger ju så mycket och vi tittar alldeles för sällan in i varandra. Titta lite extra någon gång så ser du. Den supertränade killen som har lyckade kläder och springer coolt men som har diskret gråt i ögonen eller gråhåriga och sönderpermanentade 82årsdamen som nyligen hittat ett fräscht ragg på Tinder. Det syns, vi måste bara se. 

Så gör jag. Inte alltid men ibland. Det är ett sätt att förlora sig in i en ny värld. Att beskriva något fiktivt som får liv inne i huvudet. Nya vägar och nya möten men….så är vardagen här med all sin verklighet och vackra vanliga. För världens bästa Ian bestod det av en tallrik yoghurt med russin i. Fick han välja skulle han äta det varje dag och det får han. 

Såja, för er som inte redan sysslar med gloanalys – ut och glo på folk och hitta romaner i era huvuden, de finns där. 
Ps. Eventuella tillägg som kan göras: frisyrer, tics, cykel/skateboard, smink. Fyll i listan om något saknas. 

Hetsa fram en hobby

Vi håller på med projektet ”hetsa fram en hobby”. Eller inte. Men vi letar sport till Junis. De flesta verkar ju redan ha börjat specialisera sig i 6årsålden men vi har inte riktigt nått dit. Hurra för det! Hon är en blyg viol och ingen självklar lagsportare. Jag spelade basket i min sköna unga ungdom och det var mycket basket och Fußball i familjen. Jag gillar grejen, att jobba tillsammans och bollsport är sååå kul (gillade det mesta sportiga som ung…) men kanske har Junis en del Erik i sig. Kanske på sikt men inte just nu och vi tänker inte pusha henne där.
 Förra året testade vi ju en termin med ridning. Hon gillade det sådär och för några veckor sedan försökte vi med fotboll bara för att ha gett det en chans….men nej. Nu tror jag dock att vi kanske möjligtvis har hittat en vettig grej – klättring. Hon har testat några gånger nu och älskar det. Tyvärr är det ju milslånga köer för att komma in i klubben…men ändå. Kulkul! 
Hittills är det boulderväggen som gäller men framöver vill hon testa med sele. På hennes egna villkor, annars bränner vi broar. Vår lilla starka och känsliga brud. 

​​
Jag avslutar med en bild på dagens tågvärd som stannade vid ett par med en bebis och utbrast ”DEN DÄR TIDEN KOMMER ALDRIG IGEN SÅ NI MÅSTE VERKLIGEN NJUTA NU!” 

Nu tänker vi snart njuta av sovande gullefjuns och pizza. 
Tack för era kommentarer, ni är bäst!

Helena stirrar på dig

Härligt kompisgäng och ett dygn. Käk, prat, affärer, mer käk, mer prat och hotell. 
Hotell och jag. Jag gillart men om jag sover bra? Nähärå. Där kommer väl mitt rutinsinne in igen och idag lyckades jag sova ut till 6:15. Kompisen Lena ligger fortfarande och drömmer här bredvid. Vi råkade hamna på Radisson riverside vilket innebär Hisingen vilket innebär att några av oss råkade åka fel färja och komma vilse ett par timmar. Jag kan eventuellt ha varit inblandad i situationen men taxi löser alla problem, det är sedan gammalt.

Lunchen åt vi på The barn. Shit vad gott. Vilka hamburgare! Deras sötpotatispommes var också ordentligt grymma.

Middagen på kvällen åts på Atelier på toppen av Hotell Pigalle. Grym miljö, god mat.

Kompisen Annas finger med tillhörande drink.

Jag med tillhörande stirr.

Och Starbucks tog rekord i felhörning. Jag har ett e och ett a i mitt namn, det stämmer. 
Let’s hotellfrulla! 

Kvinnor som unnar sig

Och män som bara gör. ”Ska du iväg igen, men Erik då?” frågade en kollega. Jo, jag åker till Götet ett helt dygn. Inte hade någon lyft på ögonbrynet om det hade varit en man som spelat fotboll sju dagar i veckan eller skjutit älgar en hel månad men nu…när det är moschan som luftar själen, då så…vi har helt enkelt olika behov Erik och jag. Han gör sina grejer och jag mina och det mesta tillsammans. Livet.

Exalterad morsa, på väg. Med pod i örat. Fin helg på er! 

Shit och blä

Föräldraskapet, upp ned upp ned ned uppupp UPP! nedNEDned upp.
Just idag en del ned. Förmiddagen på jobbet bestod av en föreläsning om självmord och psykisk ohälsa (upplyftande innan helgen) och andra halvan skulle jag smyga hem och jobba. Jag gick källarvägen för att inte bli upptäckt av mammatörstande kids. Jag la’ mig på en kudde på golvet och öppnade den där boken jag skulle läsa och så KABOOOOOOOM märker jag hur hela mitt inre nästan vänder sig i tröttma över att vi aldrig annars kan göra just det – läsa på dagen. Eller göra något annat just jag vill eller behöver. Det är ju barnenbarnenbarnen så fort vi är hemma.
Och så skäms jag över att jag inte borde känna såhär. Ni är ju så många som vill och älskar det livet. Det hängivna, med kidsen. Å käre nån. Mitt ego dreglar omkring och kippar efter luft. Måla naglarna, läsa, tänka, tömma diskmaskinen utan en bebis på benet…i-landsproblem, såklart men så är det. Jag slåss med de där känslorna, från och till, det otillfredsställda. Shit och blä.

Rutiner är riktigt rejält roligt

Vi är sånna rutinmänniskor i den här familjen. Så in i bänken. Det positiva är ju när rutinerna funkar, vardagen blir oftast lugn och fin. Baksidan är när man tvingas/vill rucka på den lilla tandpetaren som håller uppe rutinerna. Det räcker liksom att som idag, prioritera att vara ute lite längre på eftermiddagen istället för att få middagen färdig till det lämpliga klockslaget ca 17:30-18:00. 
18:35 satte vi oss och åt. Cirka en av oss. Cirka två små barn bröt ihop och ingen vuxen fick svälja maten varm eller ordentligt tuggad. Git var förkyld och hade sovit middag lite tidigare än vanligt = lite tröttare än vanligt och Ian bröt ihop av tanken på att hans äpple låg kvar i skåpet på föris. Grov sorg och vi fick grava hörselskador. Erik fick näsblod, jag psykbryt och Junis började högljutt ängsla sig över att hennes två pärlplattor låg kvar i bilen. 
Imorgon äter vi middag i tid. Och alla hundra miljoners dagar efter det, Amen.

Jag avslutar med random bild på böcker Git fick när hon fyllde år. För att i ett blogginlägg ska man ha bilder och nu har jag uppfyllt kriteriet. 

Utpressningssituation

Puuh. Kom just ner från rummet efter en klassisk utpressningssituation. Det börjar med något litet, en liten extrafråga om mig. De vet hur smickrad jag blir när de för en gångs skull frågar något om deras ömma moder. Just ikväll ställde de frågor på tema ”dumheter du gjorde när du var liten”. Jag blir alldeles nostalgisk och börjar berätta om än det ena och än det andra. Tills jag inser att nattningen börjar ta lite väl lång tid.
Då säger jag att den här berättelsen om ljusstaken och tröjan och brännsåret  blir min sista, innan jag ska stoppa om dem och gå. Då kommer nästa fråga, om de ändå inte kan få se bilden på brorsan och mig när vi hade ålat oss i gegamoja. Mjaaa…njaa…jomen okej då. Klart de ska få se. Jag hämtar albumet och börjar bläddra. Hittar snart gegamojakortet.
Barnen ställer hundra frågor om kortet. Nattningen är sjuttiofyra procent för lång. Barnen får syn på så många andra spännande foton i albumet ”Nämen åå kära mor, där ser vi ett väldigt suddigt 80talsfoto med en litenliten prick på, det måste vara en vääldigt intressant människa på bilden. Är det månne du – vår ädla, ömma mor?” 
Ungefär så låter det. De smickrar, de intresserar sig, de ställer intelligenta följdfrågor och de skrattar åt alla mina skämt…..
…tills jag har nattat i 84 minuter och beskrivit rackartygen gegamojafest, lek på skoltak, kast med ledsen tants blomlåda samt brorsans elda-upp-en-skog-och-skyll-på-björnligan-rackartyget.
Jag – Dags att säga god natt nu, kära barn. Nu måste ni vara väldigt trötta!
Då kommer det….

Barnen- MEN HALLÅÅ, du har ju inte läst nån bok idag!! Och inte berättat nån saga! Inte bett Gud som haver. Inte kittlat oss. Inte…
Jag- Men jag berättade ju om mina rackartyg istället!
Barnen – Men det visste vi ju inte, vi ville ha bok! Och saga. Och…
Alltid. Så. Lurad. Erik får natta imorgon.

Så många hyss men så få fotobevis. De flesta gör man ju utan föräldrarnas vetskap…
Vi avslutar med dagens jobb-sälfi.