Fotokonst och en syrlig karamell

Här kommer veckans potpurri:

• Gick till jobbet 7:45 i morse och kom hem 20:30. Rimlig arbetsdag när man hinner träffa barnen en timme på morgonen…men, åkte helt frivilligt till Göteborg på jobbföreläsning på eftermiddagen. Torkel Klingberg var föreläsaren och mycket intressant var ordet.              Ni vet som åhörare ska man ju sitta och anteckna och ta bra foton. På biografen Bergakungen i Götet är det sköna stolar, därav fantastiska foton.

Denna bild är jag särskilt nöjd med, en rubrik och ett gäng morötter.

• I övrigt behöver jag nämna, för alla icke-instagramers, att min syster har blivit mamma i veckan. Andra gången gilt och hurra alltså. Önskar bara de där syskonbarnen inte fanns på sånt avstånd. Tänk så jag hade nypt dem i kinderna då och stuckit till dem syrliga karameller jag hade förvarat i en blommig porslinsskkål.   Den där stolta storasystern på bilden, Elise, är en av jordens roligaste ungar. Hon skulle tex lätt kunna skänka bort familjens bostadsrätt för att få en påse godis, en tjej i min smak.

• I övrigt har livet de senaste dagarna kantats väldigt mycket av den här händelsen:

Fy bubblan och så va’. Kalla kårar och ett djupt obehag. Min bror Marcus hade rätt tidigt i våras när han sa att Trump skulle vinna skiten. Jag var naiv och hoppfull. 
En kylig värld, på så många vis och det enda som finns kvar att göra är att fortsätta att gå mot det ljusa. 

• För kolla Uddeballa nu. Kallt, klart, vitt. Fyrtionio miljoner vantar vi inte hittar, sjuttio mössor, tre gånger arton overaller och två föräldrar i hall-psykos. Men fint är det och pulka åker vi.

Öööö?

Vi har försökt att dra alla våra bebisar i pulka när de var cirka ett år och äntligen har vi producerat en avkomma som älskar det. 
Nu behöver jag helg, en dag kvar. I vår jobbar jag deltid, hurra för det.