Premiär på 112

Dagarna bara swuuuusvh och vintervirusen ba’ swooosch. Jag är ganska chill när det kommer till kidsen och sjukor. Junis har skrämt oss så många gånger och när man ropat vargen kommer ett gäng gånger…så coolar man ner till slut. 
Ian har kört klassikern tjock i halsen ett par dagar, feber, lugn och dålig matlust men ändå ett okej allmäntillstånd. Det lät inge vidare när han andades under dagen men vi ba’ ”Ärs, virus, går över, vi får ingen hjälp på vc ändå…” Två timmar hann han sova och sedan vaknade han upp med blåa läppar och med svårigheter att andas. 
Vi ringde 1177 och de ropade ”RING 112!!” och ambulansis kom på två proffsiga röda med  en massa inte-cannabis-grejer att andas in och annan medicin. 
Jag ba” ”Men vi kan gå in å lägga oss nu ällä” och ambulansis ba’ ”NEJ, han har god syresättning men fortfarande för ansträngd andning” och vi ba’ ”VARGEN KOMMER!”
Jag är hemma och vaktar brudarna och har ångest över att jag inte stryker Ians panna just nu. Hans pappa fick ambulanseskort till akuten och nu får de väl sitta där hela natta. Arma barn, arma make, sketans vintersjukor.