Ibland glömmer man att berätta saker på sociala medier, då blir det lite grann som att man inte riktigt vet om det har hänt på riktigt. Eller att folk liksom ”Men hallååå, nu har vi hunnit till första advent och @sockertoppar har liksom inte bakat peppisar med sina barn än. Va ä hon för mamma, en underutvecklad bakmammaa ällä? Hon instagramar väl bara bort all sin kvalitetstid med barna. Ja verkligen. Precis. Ja, så måste det vara!”
Åsså har vi egentligen bakat peppisar för länge sedan, såklart, fast vi inte orkade utan bakade lite i psykos och fast Junis hade en kompis på besök och vi har ätit upp varenda peppis för länge sen’.
En annan sak som har hänt men som folk inte kommer tro på är knivhistorien. Jag skulle kniva loss lite med en clementin på en skärbräda men så råkade jag tappa den i perfekt position. Flappfappflapp genom oceaner av luft och plagg, rakt ned i plankgolvet. Det ser precis ut som att slumpen hotade mig, otroligtmensant och plötsligthänderdet.
Jag förstår om ni tvivlar. Ni tänker att ”jojo hon tror ju på Gud också men den DÄR går vi inte på!” Jag säger, true story, både peppisar och kniv.
Gillade förresten Lena Anderssons text i DN idag, om hur media silar mygg och sväljer kameler, eller iallafall silar bajs och sväljer latriner.
Nu vill jag sova, gör det ni också!
Sockertoppar 