Hosta, snor, inskolning av Git, alla behov, mörkret. Jag är inte riktigt mig själv utan liksom stoppar ned ansiktet i en sjal och har ingen kontakt med…djupet. Jag överlever och vi tragglar vardag.
På väg att köpa sushi på lunchen. The stor halsduk, the konstigt ljus och det väldigt trötta foto-underifrån-fejset.
Idag firade jag tröttman genom att råka köpa ett lamm. Som var rätt uppstyckat men som vår generösa kött-proffs-granne kom och styckade klart. Om det är någon ovetandes som undrar hur många köttstycken det blir av ett ynkapynka lamm så är det plenty.
Och så den där grejen med att uttyda vad alla delar är när man inte är proffs.
Ehe. Om lammen kunde börja märka upp sin kropp med olika bokstäver eller så så att vi säkert vet vad allt är? Det vore ju bra för oss, och väldigt osmart av bäbä som ändå är survival of the ullig fittest.
Så, nu har jag skrivit mitt första och sista blogginlägg om kött. Någon gång måste ju kanske vara den första och den sista och alla mina fantastiska läsare som är vegetarianer- jag ägnar alla framtida ickeköttinlägg åt er!
Bä bä vita lamm och god natt!
Sockertoppar 