Idag fuskstartade vi firandet av Ian. Brorsan och hans frugis kom hit och vi hipp-hippade och hurr-hurrade shit loads. (Vi är sååå tacksamma över att äntligen ha lite familj att kunna dela sånt här med. Snart får de barn också, vilken grej att få ha kusiner på samma plats, sjukt exotiskt för både Erik och mig!)
Jag som förr i tiden orkade baka tårtor och pyssla låter nu Erik kirra snabbtårta från Coop. Med sneda ljus. För att det finns lite annat att göra som känns viktigare. Att överleva är en sån grej.
Han är en sån gullis vår Ian, jag är så kär i’n. Högintensiv, dålig humor, kramig, allmänt gladlynt. Mitt hjärtas fröjd och några minuter efter midnatt höll jag hans tjockkropp i famnen för första gången. Stark, argt magknipig redan från första dag, runda kinder. Min lycka.
En annan intensiv glädjespridare som har tre jobb just nu:
1. Odla tänder. Sjukt irriterande. Säkert för henne men nu tänker jag framför allt på hennes omogna föräldrar som snart får en hylla på höften skänkt av evolutionära biståndsorganisationer. Gnäll gnäll, handen i munnen, bära bära.
2. Klä på sig whatevva som hallen kan erbjuda. Som om vinterns alla uppsättningar inte är nog röriga i sig, yr hon omkring och testar alla skor, mössor och vantar hon kommer åt.
3. Småäta. Det har säkert med tänderna att göra. Helst vill hon ha fri tillgång till allt som finns i lådan där.
Först ler hon. När hon inte får gehör för banan-krav på krav-banan….
…ändrar hon taktik och beter sig som sin morsa två dagar innan mens…
…för att efter den stora tragiken krypa ihop i en sorgehög och krama ett lurvigt fejkdjur.
Hej då helgen. Du var fulfin och vi är inte det minsta utvilade. Den här gången heller.
Sockertoppar 
Du, skulle du kunna tänka dig att skriva om hur det gick till när du fick planerat kejsarsnitt med ditt tredje barn? Hur du tänkte och hur du gjorde och hur det kändes sen. Jag väntar själv tredje barnet, med två ”vanliga” förlossningar innan som på pappret gått väldigt bra, men insåg för någon vecka sen (när jag låg vaken mitt i natten som vanligt och oroad mig) att jag så hemskt gärna vill göra kejsarsnitt denna gång. Är dock rädd att jag inte kommer kunna få det…Om du inte vill blogga om det kanske du kan maila mig? Skulle verkligen, verkligen uppskatta om du har möjligheten. Om du tycker det är för jobbigt att berätta om eller för privat så förstår jag såklart det, tänkte mest på att du har varit i en liknande sits som jag är i nu och att jag som sagt tycker du verkar formulera dina känslor och tankar så mycket klokare och begripligare än vad jag kan.
GillaGillad av 1 person
Emelie, will do! Ge mig ngra dagar så ska jag försöka hinna formulera mig kring detta! Krams!❤
GillaGilla