Roy har stylat

Innan jag kan göra något annat måste jag bygga en pedistal och placera följande där på:

Vardagsglädje. Sitter som en schmeck en vanlig fulfin onsdag i nattsvarta januari-Sverige. Det är bra märkligt ändå, att så många svenskar ändå står upprätt och let ibland med tanke på det här bisarra klimatet vi har. Ibland tänker jag på min storebror med familj som bor i Brasilien. Jag tänker särskilt ofta på dem när vi vaknar i vårt nattsvarta Svea, när unghögen ska tjatas upp ur sina morgontöcken, när bilrutan har ett 7 km tjockt istäcke över sig, när snoret fryser till is innan det hinner göra premiär på överläppen, när det hinner bli nattsvart innan sista konferensen börjar. Jag tänker på dem när vi använder halva månadsbudgeten till tjockvantar och när kroppen frysskakar så att vänsterskelettet byter plats till högersidan. Då tänker jag på utomlands. På ljuset. På värmen. Min längtan är störst mellan januari till april. I maj börjar det hända grejer, allt dess för innan är som att bjuda på fiskbullar när det finns choklad med fudge och havssaltsmak.

Nu när jag uttryckt mitt hjärtas sorg över avsaknaden av tropisk hetta går jag över igen till hemnet. För att Roy Andersson råkar ha stylat ett hus på Lindåsvägen i Uddeballa. Kolla ba’!

Det här är magi. Ingen med feeling för feeling kan undgå briljansen i det orörda.