Gestaposvensken suger

What´s up med gestaposvensken? Som inte kan låta bli att tro att det bara finns ett rätt föräldraskap när det egentligen finns många och inget av dem är fel. Det är bara olika sidor av samma mynt. Jag syftar på förskoledebatten/sockerdebatten/plastleksaksdebatten/ekologiskfruktdebatten mfl.

 

I skolan pratar vi en del om att se på saker och ting nyanserat. Det krävs ett nyanserat resonemang för att nå upp till A-kunskapskraven. En kub som beskrivs som kvadratisk är en för enkel förklaring. Den har flera sidor, den har en omkrets, den har en viss volym, kanske även en färg och här i huset hade någon lagt en strumpa och tre puttekulor i den. Likaså kan en föräldraledighet, några småbarnsår, ett åldrande, eller ett livspussel vara underbart, mittemellan eller ganska plågsamt. Utifrån erfarenheter, kunskaper, ideologi och tro väljer vi som föräldrar att prioritera väldigt olika. Tittar ni på mig som människa, utifrån mitt sociala-medierfönster, så har ni säkert en viss uppfattning om hur jag är som person. Andra som läser här och som känner mig privat skulle förmodligen ge en något mer nyanserad bild av mig, för att de har ytterligare pusselbitar att lägga till. Jag snackar nyanser. Just eftersom livet är så fullt av dem känns sånna där provokativa clickbait-artiklar i olika tidningar och sociala forum så otroligt onödiga och ogenomtänkta. För det kryllar av dem, åsikterna om riskerna med socker, plastleksaker eller om hur föräldrar fikar på stan och låter barnen vara för länge på föris. Och de flesta argumenten är dessutom väldigt ovetenskapliga. Ren hörsägen eller allmän tyckomani ”En gång såg jag en förälder på stan som klippte sig OCH drack latte samtidigt när hennes barn låg drunknad i bollhavet på förskolan”. Därtill spär de bara på den allmänna pekpinneideologin som härjar kring föräldraskapet idag och som får folk att må dåligt. Jag tycker vi kan låta varandra vara. I respekt för att vi inte har någon aning. Inte en enda aning.

 

 

Jag funderade lite över syftet med de där artiklarna och förutom att vilja provocera lite är skribenterna förmodligen ute efter att väcka opinion. För att de är oroliga. För att de ser barn fara illa. I stora barngrupper och med långa, långa dagar. De ser trötta och virussjuka barn och de misstänker att föräldrarna pressas av karriär och livspussel till att lämna sin barn på förskolan. De ser faran i sockerfällor och i hormonstötande plastleksaker.

 

Jag tror ju knappast på att stänga igen munnar och tangenter på alla tyckare, det är ju så viktigt och centralt för vår demokrati. Däremot önskar jag att man tänkte ett varv till och funderade lite över på vilket vis debatten (som präglas mer av fördömanden än av upplysning/information) hjälper barnen med långa dagar på förskolan. Barnen med sockermiddag.

 

Hade jag exempelvis varit orolig för ett barn på skolan hade jag försökt att prata med vårdnadshavare. Hade det varit värre än så är man ju som pedagog skyldig att anmäla. Hade jag varit förispedagog och såg att detta var ett stort problem på min avdelning, med föräldrar som inte respekterar reglerna, hade jag exempelvis kunnat ta en diskussion i personalgruppen kring hur frågan ska hanteras. Det går att lyfta frågan ytterligare till en chef som i sin tur hade kunnat signalerat uppåt till ansvariga politiker. Fackförbunden hade kunnat agera med de medel som står till buds. Det som däremot inte ska finnas är irriterad personal som sprider misstro mot föräldrar i media.

 

För vad en sådan här debatt gör är att skapa misstänksamhet till andras föräldraskap. Det skapar dessutom en alldeles för stor ångestklump hos sånna där helt vanliga föräldrar som jag. Som en gång på ett år har köpt en tomat innan hämtning men som annars har ångest över varje sen hämtning. För några av er invänder ju nu (som i kommentatorsfältet hos hejhejvardag-Louise) och tycker att ingen som inte behöver ska ta åt sig men det är just det att föräldraskapet är såå skört, pekpinnarna så många att det är ytterst svårt att värja sig om du inte har ett hjärta av pansar.

 

Sedan, kanske viktigast av allt – har vi nu ett sådant samhället, där föräldrar exempelvis upplever sig tvingas till att ha barnen någon extra timme på förskolan för att själva orka med – då är det väl ett symptom på ett mycket stressat samhälle. Hela systemet och det vi har skapat har liksom glidit oss ur händerna och vem ansvarar för samhällsklimatet och hur hanterar vi det? Hur får vi ett mer hållbart samhälle? Hur får vi livspusslet att fungera och samtidigt må bra? Varför bränner vi ut oss? Det är större och betydligt mer intressanta frågor istället för pekpingar på individnivå med fördömanden och töntrubriker som indikerar att det handlar om brist på kärlek från föräldrar. Det är som att läkaren skulle försöka lappa upprepade och blödande och smutsigt sår genom att skrika ut i expressen att FOLK HATAR SINA KROPPAR istället för att ta reda på om kommunen struntar i att sanda vid isgata.

IMG_5841.JPG

Bilden, den ger jag er bara för att ni ska få skratta lite grann.

 

Ps. Jag jobbade hemifrån idag. Jag fuskade inte. Jag lovar. Fast jag gick och hämtade posten och kokade lite kaffe mellan varven. Ds.

 

 

 

9 reaktioner till “Gestaposvensken suger

  1. Tack för inlägget! Jag läste den om förskolan på FB häromdagen och kände mig ledsen, arg och illamående…. Du formulerar dig så bra!! Tack💕

    Gillad av 1 person

  2. Jag håller med dig! Blir så trött på de där som vet allt om alla och hur allt ska vara. Heela tiden, alla dagar i veckan! Mår smått illa av den där som kräver mer än 80% ekomat utan att ens reflektera över om barnen blir lekskickliga på föris. Bland mycket annat! Tack för att du skriver precis det jag tänker. Det känns lite läskigt ibland 😵😖

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s