Jag levererar

Det är fredag och därför dags för fredagshumör och just idag är jag generös och  bjur på två fredagsaktiga tips.
Nummer ett: beställ dyr och god lakrits på nätet. Vi fick bla smaka sjukt god rålakrits i påskas när vi hälsade på familjen, sedan dess är jag hooked och numera utrustad med det här:

Känn dig fri att zooma in och apa efter denna beställning. Det kryllar ju av lakritsbutiker på nätet så det är ba’ å prisjämföra och klicka hem. Den vinröda, italienska asken där består av små naggande goda rålakritspastiller. Så. Sjukt. Goda.  Den svarta asken som det står Sweet på kommer från Johan Bülow och här himlen i lakritsvariant, en liten småseg sötlakritskola med dregeleffekt. 

(Övriga askar kan jag inte gå i god för, jag ska testa och se) Perfekt som en något litet gött efter maten eller på kvällen. Eller helst både och. 

Mitt andra tips är att njuta av programledaren Malin Olssons entusiasmerande ansiktsuttryck under ”Vem bor här?” Lägg märke till minen efter hon ställt sin fråga. Hennes förväntan är så brutal. Som jag när jag tar mig en Johan Bülow en fredagskväll, cirka.

​​

Här i stillbild att njuta av:

Dåså, då var alla nöjda med min leverans, då kan vi slappna av och njuta av helgen. Önskar er en trevlig sån’.

Visualisering du mår bra av

Jag tänkte fortsätta visualisera vårt projekt. Nedan ser ni tydligt den drastiska förändringen sedan sist.

Där har vi tex en drastisk grop. 

Här har vi en annan drastisk, lite mera plan  yta.
På tisdag kommer L-stöd, sedan fylls garagenedfarten med vettiga schaktmassor och toppas med grus inför asfalteringen. På tisdag kommer troligtvis* snickaren, det är då det blir lite roligare. Men jag tror vi har fått tag på vettiga hantverkare nu. Tror jag. 
Varsågod för visualisering av grävningen, jag vet att ni mår bra av att se att andra har det värre än en själv. 

*hantverkare kommer alltid ”troligtvis”, om de inte råkat dubbelboka sig. Hantverkares sannolikhet att dubbelboka sig, och därmed komma för sent/inte komma alls, är brutalt mycket högre än för gemene annan yrkeskategori. Exakt vad som ligger bakom denna tragedi är forskarna oene om men att det rör sig om ett misstänkt penisprivilegie. 

Vi som är värda ett stekt ägg

Jag delar ut ett gäng JA TACK till DNs rubriker.

Ja tack, Wallström, berätta för jag förstår inte. Även om FN är ett samtalsforum där alla ska få komma till tals så ska detta jämställdhetsforum föra kvinnors rättigheter framåt. Inte Saudi-style, då blir det liksom motsatsen. 

Ja tack. Helst inte AKB, lite hellre Lööf. 

Ja tack till fällande dom i Facebook-målet. Men nej tack till fånigt låga straff. Det är en skam för vårt land. På tal om kvinnors rättigheter.

Nu blundar vi och äter ett stekt ägg, det är vi värda.

Tusentals läsarmail och skyll på Abisko

Vi behöver prata om det sjuka med att vi fortfarande har vinterväder såhär i slutet av april. Svinkylan från Abisko har slagit sina armar om hela landet.  Plus regnet som sinkar vårt gräv lite grann. 

Efter den här bilden förväntar jag mig minst sjuhundra läsarmail med rubriken ”tack för trädgårdsinspo!”

Oxh efter den här får jag förmodligen in nio tusen mail till. 

Jag hade förresten 20% träningsvärk i benen efter rejset igår. Schysst tänkte jag också gick på snabbprommis ca 20 min på eftermiddagen. Nu kan jag inte röra på benen, de har dött av smärtornas smärta. 

På grund av Abiskos väderlek fick vi vara inne idag. På grund av Abisko fick de bygga koja idag. 

På grund av Abisko fick jag fika tre gånger idag.

Mitt mindfulla går bra. Jag tänker på min inställning, på att fokusera på här och nu. Just nu tänker jag på mina ben som har dött men jag värderar det inte, de har bara dött. 

Mindfullnessigt

Vaschogoda, kika på denna skärmdump från min telefon:

Där ser ni några av apparna jag har. Några kanske blir förvånade av någon särskild men mest borde ni sätta chipsen i halsen av att det finns en RUNKEEPER-app där. Alltså än så länge är den där som dekoration. Det är nämligen så att jag ska försöka ta ett krafttag för att må lite bättre psykiskt. 
Vad jag hittills gjort med start igår:
1. Köpt dyra springskor. Motiverat det med att jag inte har tränat sedan 2011.
2. Försökt vara mindfullnessig. Inte tänka fjörti steg i förväg som jag alltid gör. Inte värdera.Minska på stressen. Försöka vara nu och inte ”om ett halvår när saker och ting lugnat ned sig”.
3. Köpt träningskläder. Motiverat det med att jag inte har tränat sedan 2011.
4. Använt nummer 1+3 tillsammans med Junis på spring/ promenad 6 kilometer plus utegym en kvart. 

Zoomar ni in ser ni kanske gräs/skogsbranden vi gick förbi nedanför vårt område. Sjukt spännande. 

Resultat av nummer 4? Bra. Jag är nästan hög. Det har jag lagt märke till att jag blir då och då, och jag ska försöka lära mig hantera de här höga växlarna. Liksom njuta av att det var skönt att röra på mig men också inse att det kommer andra dagar vilket inte måste betyda att vägen har tagit slut, den har bara svängt och raksträckan dyker upp igen. Det är tvära kast just nu (välmående under jobbveckorna och tyngsta ångesten under helgerna) och jag måste agera klok själslig Riksbank för att justera min inre repiga ränta. 
Så. Har jag fortfarande nån på tråden efter redogörelsen för mitt mående är det vackert. Hoppas ni har det mer stabilt, att ni har raksträcka just nu. 

Sushi-plåster mot ångest

Idag är jag alldeles låg. Smart som jag är vet jag att det lägsta låga av ångest går över om jag fortsätter leva. Ikväll med sushi och Erik vid min sida.

Innan dass sushi bjuder jag på Ians ”Mamma, du vill ju ta kort på mig så gör det nu, varsågod !”

Tack mitt barn. Mitt benbrutna barn som vi forfarande får bära på. Han går med hjälp av stöd nu i alla fall. Mycket stöd men ändå.
Avslutningsvis kan ni få njuta ännu lite mer av framgångarna i vår bruna trädgård. Om jag ser fram emot nästa trädgårdsår när allt är förlåtet? 

Typ färdigdränerat. Vi har ju ingen trapp uta får gå via garaget nu. Och trapporna ned dit är snart borta eftersom garageinfart ska läggas igen, så.vi ska få lastpallar för att kunna ta oss in de kommande veckorna.

Å hjälp. Äntligen kom några vändor lastbil idag och fraktade bort jordmassor. Dock är det stora mängder kvar. Den bruna, spännande fortsättningen sker i morgon men sedan tar vi påsk.
Nu då. Krypande ångest och sushi som plåster upp på. 

Tre barn och en massaker

Blundar och …”Vi bor så fint vi bor så fint vi bor så fint vi bor så fint vi bor så fint.” Dessutom är det tydligen högtryck hos alla lastbilar så grävis har svårt att bli av med all skräpjord vi gräver bort. Vi bor så fint vi bor så fint….och det kommer bli särskilt bra när det är klart. I maj kommer snickaren. 

Kassa bilder och allt ser ut som en massaker men ”vi” dränerar baksidan, lägger grund för en utbyggnad, gräver bort en ”platå”, justerar nivåer, lägger igen en garageinfart…

Och allt på grund av GIT. Jomen det är så. Med två barn fick vi plats och det mesta var iordning. När hon kom = måste bygga ut = måste ändra hela trädgårdsupplägget = hoppas hon blir välbetald och kan betala tillbaks. 

Annars påsklovar på. Springer på ögonkontroller för kidsen som haft lite glasögonvarning (men som båda klarade sig med bedömningarna ”perfekt syn” och ”kanske glasögon om några år”), umgås med lite familj, fortsätter ta beslut om bygget, tränar med Ian som inte vill gå, lagar mat, fixar mellis, tömmer diskmaskiner osv. 

Om några år kanske vi åker på en viloaktig resa istället, om några år är uppenbarligen inte nu.

Få igång hjärtat hos vargarna

Vi gjorde utflykt idag, vi gjorde må bra mitt i all vemod som ligger där. Fina vänner och Nordens Ark. Vackert väder och glada kids.
Vi är dåliga på att umgås med vänner nu för tiden. Orken och…tiden sinar. Men vissa är sådär att det får vara vardag och ändå blir det fint ihop. Den där familjen H alltså.

Bra att veta.

Git är inne i en älska djur-fas och kör ett och samma glada djur-läte oavsett vilket djur hon får syn på. Glädje! 
I morgon ska vi försöka rädda några växter undan grävmaskinens obarmhärtiga framfart i trädgården. Pioner och så ni vet. Önska oss lycka till.

Kram till er! 

Älskade Sverige

Känslan Sverige vaknar upp till idag, sorgen, förtvivlan och att inget någonsin blir sig likt igen. Otryggheten och rädslan men samtidigt visar svensken hur Ljuset lyser i mörkret och att mörkret (absolut) inte har inte övervunnit det (Joh 1:5) Jag litar på det löftet och hoppet. 

Förtvivlan blandat med hopp. Tårar av sorg blandat med tacksamhetens översvämmande tårar. 
Idag umgås vi med vänner och kramas lite extra. 

Fru Frisk to be

Nu vettni, har det vänt för mig. Fortfarande svag som en otränad gammelmoster men jag kunde äta en bebisportion ris och kokt kyckling idag. Va’ e’ de’ för mat kan du ju undra men googla hörru så märker du att det är mycket skonsam kost i kombination med blåbärssoppa. 

Jag orkade till och med gå ut en halvtimme och då hade visst våren hänt under tiden vi varit i dvala. Gits status verkar också bättre. Hon har inte spytt på 12 timmar och åt med aptit till middag. 

Nuru våren – nu ska resten av dig vara superfrisk och vi ska se till att Ian lär sig att gå snart. Ganska snart.
Kram från Fru Frisk (snart)