Luggslitet och igenkännbart 

Eftersom Git inte sover middag längre kan vi lägga henne väldigt tidigt, dvs kl 18 och precis då med ett stort kaboom-pang startar vi vårt race. Tre timmar senare sitter jag här och pustar ut med två hetsigt gestaltade knäckemacks. 


Vi hinner och orkar inte riktigt äta ordentligt på dagarna så därför blir sena kvällen en enda orgie i kalorier för att inte tappa vårt sköna juni in da trunk. Jomen kvällsrejset då, vi hann sortera upp hundra kilo barnkläder, slå in en drös paket, klippa gräs, rensa bil, sopa garage, läsa bok för storbarn…


…stå och glo en kvart på fjorton olika klinkers vi lånat hem (och turen till den affären med alla barn var intressant i sig….), märka ut vart ljuspunkterna ska sitta i hallen (elektriker på gång nästa vecka) osv osv osv. 
Många beslut nu, lite besök och kalas till helgen. Vet ni vad jag längtar efter? Att kunna orka erbjuda någon annan hjälp, vi är liksom inte kapabla till det nu där vi ligger och skvalpar i vårt hörn, vi mer ror för glatta livet och ibland tror jag båten tar in aningens för mycket vatten. Men jag vill kunna säga ”Behöver ni hjälp med något nu inför….?” Om några år så. Och så hoppas och tror jag nånstans att vi människor ändå är till hjälp för varandra om vi liksom delar livet öppet och ärligt, det där att slippa känna sig ensam i vardagsslitet. Ett ställe där det inte förskönas, jag hoppas det får vara lite luggslitet och igenkännbart här för någon. 
Pöss och pust! 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s