Förälskad i plott

Det är ju häftigt hur man kan liksom kan bli kär i sina olika kids i omgångar. De senaste veckorna har jag umgåtts flitigt med den här donnan:

Hennes storasyskon spenderar förmiddagarna i simhallen med sin tappre fader. Junis kan förresten simma fint nu. Ian kör sin grej och är 4 år fullt ut med stark egen vilja, alltså inte simfrökens.

Och Git ja. Vilken liten personlighet. Hon äälskar sina syskon så brutalt. Hon hänger på, gör allt de gör, härmas, spexar, får dem att gapskratta, hon känner sig accepterad och som en självklar del i ”barnligan” (deras namn på sitt gäng)

Är sååå glad över att hon kom till oss. Fast vi inte orkade och fast det utåt sett fanns många skäl att inte behålla livet . Fortfarande har vi det tufft och intensivt och så fadderalla men hon är liksom vår plutta, vår glädje, hela familjens. (Och den som tar mest energi)

Hon säger inte mycket än. Junis som är också är född i september pratade om broccoli i samma ålder. Git förstår allt men spar på det verbala, hon gör sig förstådd ändå. 

Git Rakel Valotte, älskade lilla…plott.