Junis gillar tvärtomspråket nu för tiden. Vassegoda: När vi ses på min sida släkten går det lugnt och sansat till. Vi låter var och en tala till punkt. Alla talar i lågt tonläge. Vi diskuterar aldrig politik, pengar eller tro. Ingen slänger sig på valfria, trötta axlar och börjar massera. Ingen brister ut i våldsam sång och utbrister hur fantastiskt glad han är att få vara ingift i släkten. Ingen ser att vi är pisströtta och uppmuntrar med mjuka ord. Ingen öppnar sina hjärtan. Vi äter sansat med mat och alla sitter ned i godan ro och chillar. Ingen leker med våra barn. Vi har dålig eftersmak och huset är alltid väldigt städat när de har åkt. 
Slut på tvärtomspråket. Så fick långfredagen bli vacker, eller Good friday som den heter på engelska.
Sockertoppar 